Presentation

Kultur i alla dess former är min livsluft och jag har sedan tidigt 90-tal argumenterat för kulturens betydelse för människa och samhälle. Man blir lycklig av att notera hur olika konstarter tar plats t ex vid planering av sjukhus. På samma gång är det obegripligt hur ansvariga för skolan kan skära bort konstnärliga ämnen från schemat. Så okunnigt, så utan vision!

Brev från Dietrich Fischer-DieskauRomansen, Lieden, är min favoritrepertoar. Jag har gjort en lång rad olika romansprogram och flera skivor med romanser. På 1970-talet tog pianisten Håkan Sund och jag nya grepp om konsertformen och det ledde några år senare till att vi engagerades för över 40 romansaftnar under en säsong! Att somliga rynkade på näsan bjuder vi på! Ännu fler hörde romanser och var lyckliga!

Under många år drev jag det omfattande projektet Ordet&Tonen för Kammarmusikförbundet RSK. Det uppmärksammades av självaste Dietrich Fischer Dieskau i ett brev till Frau Jonth.

Här finns nu dokumentation, till förfogande för framtida vokalentusiaster som vi hoppas skall vilja romans-satsa! Kolla programtipsen från Romansmarorna, läs minnesanteckningar från Romansseminarierna. Hör gärna av dig om du vill bolla idéer! Ut ur kammaren med romansen!

Folkvisorna var startskottet för mig en gång, därför slöts cirkeln när jag som ordförande fick engagera mig i uppbyggnaden av Eric Sahlström Institutet, Sveriges första nationella folkmusikinstitut. Under nio år har jag sedan, med ESI som bas, varit motorn bakom det nationella Nätverket för folklig sång som månar om den oackompanjerade folkvisan, från Tornedalen till Smygehuk.

Som sångerska med rötter i dalakulturen kunde jag inte låta bli att engagera mig när jag 1992 fick uppdraget att rädda Musik vid Siljan från en beslutad nedläggning. Alla pärmar var bortplockade, datorn var rensad på kontoplan, "inte en krona tä'", sade politikerna. Då blev argumentation kring kultur och samhälle avgörande för politikernas vidare satsning. Det blev att spotta i nävarna och vråljobba och ett jätteunderskott vändes till ett lika stort överskott! "Ett mirakel!" utbrast dåvarande länsmusikchefen Gösta Enar. 1996 när jag, med många goda krafters hjälp, baxat den kapsejsade skutan upp på stabil köl, fick jag möjlighet att beställa en Frihetsmässa av Sven-David Sandström. Min idé att hämta texter från Tomas Tranströmers poesi bejakades generöst av diktaren och jag kunde sammanställa librettot till Frihetsmässan.

Lyckliga Musik vid Siljan-arbetare 1994Jag är född i Nås, Västerdalarna och sedan 1967 är jag bosatt i Uppsala. Sjöng offentligt första gången som 13-åring och på den vägen är det: frilansande opera- och konsertsångerska med ett 20-tal skivinspelningar, många radio- och TV-framträdanden, årliga turnéer i Sverige - från Pajala till Gislöv - och utlandsjobb under åren 1965 till 1999.

Repertoaren har bredd – det blir så när man frilansar. Jag har haft förmånen att arbeta med ovanlig och sällan framförd musik och har ofta varit engagerad vid uruppföranden av nya verk. Jag har gjort musikteater, anlitats för kammarmusik och oratorier och lättare underhållning. Och vilka artister jag fått jobba med! Pianisterna Erik Werba, Kerstin Åberg, Bengt Hallberg, Lars Roos, Håkan Sund. Flöjtisterna Gunilla von Bahr, Georgia Mohammar. Jazzmusiker som Arne Domnérus, Georg Riedel, Jan Allan, Egil Johansen, Stefan Nilsson. Legenderna William Lind, Gunnar Hahn, Sten Frykberg, Bo Setterlind, Irma Christensson, Rune Lindström, Stig Järrel!

Med Håkan Sund i MadridFör att inte tala om Knis Karl Aronsson, Kungs Levi Nilsson, Alm Nils Ersson och Lars Jobs. Och så Savinkvartetten, som tyckte att jag platsade i musikerfoajén på Operan - jag förstod senare att det var menat som en komplimang...
Folkvisorna har följt mig! Vid en tid då folkvisorna var lågprioriterade i Sverige, hittade jag ett sätt att presentera den svenska folkmusikskatten som blev uppskattat: så blev jag ”Världsmästare i folksång” i Llangollen 1966, fick Prismas uppdrag att göra boken Visor från Dalarna 1975, tilldelades Svenska Grammofonpriset 1978 för min koralskiva ”Jag nu den pärlan funnit har” på BIS (första Grammis till folkviseskiva).

På senare år har vi fått uppleva hur bortglömda visor fått nytt sprudlande liv genom många, många unga sångare.