Ordet&Tonen

Man kan aldrig få nog av romanser!

Romanssången är en konstform, älskad av unga och gamla, av pianister och andra instrumentalister, av sångare, tonsättare, pedagoger och publik. Formatet är koncentrerat och överblickbart även för en oerfaren sångare - man ser helheten men inser omedelbart att det är detaljerna som gör det! Ofta är texterna tidlösa och av så hög kvalitet att också 1700-1800-talssånger kan uttolkas med vår tids känslor och tankevärld som referens.

Våra stora operasångare vittnar samstämmigt om romansens betydelse för sångröstens flexibilitet och expansion, för vitaliteten i uttryck och diktion. Kort sagt för att en röst skall utvecklas på bästa sätt.

Tyvärr har romansen försvunnit från konsertlokalernas repertoarer, romansaftnar är sällsynta högtidsstunder. Nutidens brus riskerar dränka det "finlir" som präglar romansen. Musiksmaken i stort formas av en högljudd miljardindustri.

I det läget gäller det att inte stänga sig inne och klaga utan att ge sig ut, spränga gränser och göra väsen av sin musik! Vi är många som tagit nya grepp om konstmusiken under det senaste halvseklet, och som upplevt både motstånd och skepsis men som också nått nya grupper. Hur ska man veta, att man tycker om det man inte känner till? Var sitter den största bromsen - hos institutioner, hos media, hos trendsättare? Inte är det hos artister och knappast hos publiken!

När Anders Jansson på Riksförbundet Sveriges Kammarmusikarrangörer - senare Kammarmusikförbundet RSK - år 2001 bad mig att samla en arbetsgrupp och slå ett slag för romanskonsten i ett treårigt projekt, utvecklades en underbar kreativitet. Projektet ville inte ta slut! Det avslutades tio (!) år senare. Resultatet av satsningen med många fina programtips och väl tänkta tankar finns här:

Romansprojektet Ordet&Tonen